Kenneth och Monica är jobbonärer tillsammans

Kenneth och Monica är jobbonärer tillsammans

Kenneth och Monica Håkansson är gifta och bor i Ystad. Båda är pensionärer. Men de är för rastlösa för att stilla njuta sitt otium. Istället arbetar båda som jobbonärer för Veteranpoolen. Läs deras historia och ta del av deras erfarenheter.

Kenneth Håkansson, 69 år, för spaken framåt. Sakta börjar plattformen röra sig uppåt. Han trycker skyliftens spak ännu längre fram, och plattformen han och kollegan står på svarar: Den rör sig snabbare uppåt längs det mäktiga kyrktornet – högt som ett sexvånings hus. Det är en strålande vårdag 2022. Kenneth och kollegan från Veteranpoolen ska rensa hängrännorna från löv och grenar. Efter en stund är de på plats. Högst uppe. Så fort de rör på sig svajar liften betänksamt. Kenneth tittar nedåt. Det svindlar.

Kände sig rastlös

Kenneth gick i pension 2017.

– I början kändes det bra att ta dagen som den kommer, berättar Kenneth. Men efter några månader kände jag mig rastlös. Jag behövde något att göra.

Innan pension jobbade Kenneth som ansvarig för reservdelar och tillbehör vid Volvo Cars anläggning i Sjöbo. Varje dag på väg till och från jobbet passerade han Veteranpoolens kontor. Så han kände till företaget och kom att tänka på det när de första månadernas känsla av frihet började övergå i rastlöshet.

– Det passar mig rätt bra att själv kunna välja vad jag vill göra och hur mycket jag vill göra det, berättar Kenneth att han tänkte.

Så han gick in på Veteranpoolens webbplats för att lära sig mer. Han gillade det han såg och bestämde sig för att göra ett besök. På lokalkontoret för Österlen träffade han Lotte Kolare och hennes kollegor som gärna berättade mer. När han gick därifrån hade han bestämde sig för att bli jobbonär – en jobbande pensionär.

Kenneth har nu varit jobbonär i fem år. Uppdragen har varierat. Det har varit lite allt möjligt, men mestadels trädgårdsarbete. Det passar Kenneth bra. Han har ett stort trädgårdsintresse. Något han delar med sin hustru.

Monica tröttnade på att pendla

Monica Håkansson, 63 år, är sju år yngre än sin man och har tills nyligen jobbat som skadereglerare på ett försäkringsbolag i Malmö. Det är ett jobb som hon har trivts med. Men efter tjugo års pendlande mellan huset i Ystad och jobbet i Malmö bestämde hon sig 2022 att gå i förtida pension.

– Gå hemifrån fem i sex på morgonen och vara tillbaka först halv sju på kvällen var inte roligt längre, berättar Monica.

Hon ville ha mer tid tillsammans med sin man. Och i början var det som semester varje dag. Men precis som sin man fem år tidigare började hon känna sig rastlös. Vad ska jag göra nu? frågade hon sig. Svaret var ganska givet: Börja jobba för Veteranpoolen.

Monicas första uppdrag var flyttstädning.

– Det är ingen som har anmält till Veteranpoolen att de behöver extrahjälp med skadereglering, säger Monica och skrattar.

Men om det skulle komma en sådan förfrågan är det inte säkert att Monica nappar. Hon vill helst jobba i hemmet hos äldre där hon kan göra nytta och vara till sällskap.

Livet som jobbonärer är fritt och socialt

Monica och Kenneth uppskattar att de själv väljer vad de vill göra och hur mycket.

– När Veteranpoolen ringer och frågar om jag kan göra ett jobb, till exempel klippa en häck, åker jag dit och tittar, funderar på om jag kan göra jobbet och om jag vill göra jobbet, berättar Kenneth.

Monica fyller i:

– Man väljer själv hur mycket man vill jobba. Det är bra.

Kenneth jobbar några timmar varannan, var tredje dag. Men ibland kan det bli ännu mer.

Under det senaste året har han och en kollega från Veteranpoolen arbetat som kyrkogårdsarbetare i Villie församling i Skurups kommun. Då har de tidvis jobbat fyra dagar i veckan.

– Vi började klockan 8 varje dag, berättar Kenneth och förklarar: Kollegan var officer innan pensionen – han går upp klockan fyra varje morgon.

Kenneth har stortrivts som kyrkogårdsarbetare. Villie församling har fem kyrkor med kyrkogårdar som han och kollegan har skött om. Det har lett till många och omväxlande arbetsuppgifter. En av dem är att rensa hängrännor.

Katslösa kyrka. Foto: jorchr (CC BY-SA 3.0).
Katslösa kyrka. Foto: jorchr (CC BY-SA 3.0).

Säkerhet och trygghet är viktigt

Kenneth och hans kollega står i skyliftens korg, 18 meter över marken. Framför sig har de hängrännorna vid takfoten på kyrktornet i Katslösa. Det är en fin vårdag. Fåglar kvittrar i de intilliggande pilträden som har stått där sedan kyrkan byggdes. Bakom dem breder Österlen ut sig i all sin prakt.

Liftkorgen gungar när Kenneth böjer sig framåt för att komma åt löven och kvistarna i hängrännan. Visst känns det lite i magen. Men det är inget Kenneth oroar sig för. Han och kollegan vet vad de gör.

Veteranpoolen har sett till att de har liftkort. Inte sådant där man har i skidbacken, utan ett utbildningsbevis som visar att de har genomgått både teoretisk och praktisk utbildning enligt Liftutbildningsrådets läroplan. Det är ett lagkrav för att yrkesmässigt använda en skylift.

Detta berättar Kenneth och Monica för att förklara varför de tycker om att jobba för Veteranpoolen. Man lämnas inte åt sig själva. Veteranpoolen tar ansvar för uppdragen, kommer överens med kunden om vad som ska göras, och säkerställer att jobbonären har rätt kompetens. Och dyker det upp problem under uppdraget är de snabbt på plats och hittar en lösning.

Ut och resa 

I slutet av arbetsdag känner Kenneth sig trött men nöjd:

– Jag kan känna mig fysiskt trött. Men det är skönt, för man mår bra och är nöjd med ett bra jobb.

Monica fyller i:

– Sen är man glad för att man har träffat någon, pratat, jobbat, skojat och har haft kul.

Vad gör paret med lönen de får från Veteranpoolen?

– Just nu går en del till elräkningarna, säger Kenneth och syftar på de höga elpriserna till följd av kriget i Ukraina. Det är ett bra tillskott, lägger han till och fortsätter: Men annars går de till att sätta guldkant på tillvaron.

Mindre än en timme efter intervjun åker paret iväg på semester utomlands för att fira Kenneths 70-årsdag.

Men det viktigaste är inte pengarna, utan det sociala, betonar båda flera gånger.

– Det är inte jobbet i sig man saknar som pensionär, utan det sociala. Man tappar en del av det när man slutar jobba, förklarar Monica.

På frågan vad de rekommenderar någon som är nyfiken på jobonärslivet svarar de båda:

– Prata med någon som redan är jobbonär. Be om referens.

Redo att snacka jobb?
Redo att snacka jobb?

Få koll på vilka uppdrag vi har där du bor och hur det funkar att jobba med oss – fyll i en enkel intresseanmälan och få svar inom ett par dagar. Helt utan att du låser upp dig. Välkommen!