Cecilia Köster – jobbonären som fyller hemtjänstens luckor

Cecilia Köster – jobbonären som fyller hemtjänstens luckor

Undersköterskan och sjukvårdsekonomen Cecilia Köster gick i pension men slutade inte att arbeta för det. Hon gick från att vara personlig assistent inom hemtjänsten till att bli jobbonär på Veteranpoolen – och känner glädjen i att fortsätta göra skillnad.

Att hjälpa äldre personer är ett mycket populärt uppdrag bland Veteranpoolens jobbonärer. Samtidigt vill allt fler anlita erfarna veteraner både för att stötta sina äldre föräldrar – och på samma gång avlasta sig själva när hemtjänsten inte riktigt räcker till.

Cecilia är utbildad både undersköterska och sjukvårdsekonom – men en stor del av dessa uppdrag handlar mer om att vara medmänniska och det är ett viktigt jobb som alla klarar av.

 

Fyller hemtjänstens luckor

– Cecilia, kan du inte flytta hit? Vi ordnar en lägenhet åt dig i vår bostadsrättsförening. Du kan du ta hand om oss allihop, säger grannen till en av Cecilias kunder.

Cecilia är pensionär men har inte slutat jobba för det. I stället är hon jobbonär på Veteranpoolen. Nu jobbar hon med ett äldre par som just flyttat in i en bostadsrätt.

– Alla som bor i föreningen känner mig. Jag var personlig assistent åt en kvinna här i fyra år. Nu hjälper jag ett annat par där båda är 90 år. De har sålt sin gård och skaffat sig en bostadsrätt här. Det är en stor omställning, säger Cecilia.

Grannens kommentar, att Cecilia borde flytta in, är sagd med glimten i ögat, men speglar en dyster sanning. Hemtjänsten räcker inte alltid till.

– I mitt jobb för Veteranpoolen gör jag sådant som hemtjänsten inte hinner eller kan. Och behovet är stort, säger Cecilia.

Det är svårt med förändringar, särskilt när man är till åren kommen. Även vardagliga sysslor kan skapa stress.

– De kan tappa bort sina nycklar, det kan bli fel på tv-apparaten och mobiler kan ladda ur. Många behöver hjälp med sådant, berättar Cecilia.

Det finns ett stort behov av arbetskraft som kan och vill stötta våra äldre med praktiska saker men också som medmänniska.

– Förra veckan hjälpte jag en dam att flytta från en enhet till en annan. Jag packade upp lådor och hängde in kläder i garderoben.

Cecilia berättar också om en annan kvinna som söker en jobbonär som kan komma två eftermiddagar i veckan för att gå promenader, kolla på någon utställning och läsa böcker med henne.

– Att bara vara en medmänniska, att finnas där för de äldre, det är ett viktigt jobb.

Veteraner som Cecilia är som klippt och skurna att ta hand om äldre människor.

– Vi har lång erfarenhet. Vi förstår de äldre. Många av oss har redan tagit hand om egna föräldrar. Vi förstår också de vuxna barnen. De har ofta ett stressigt liv, de hinner inte allt och ser inte alltid vilket behov som faktiskt finns, berättar Cecilia

Cecilia betonar vilken stor fördel hon har som själv har lång livserfarenhet när hon jobbar med äldre.

– Mina yngre kollegor kanske inte alltid förstår rädslan som de äldre känner när de förlorar kontrollen över sina liv. Denna rädsla kan visa sig som irritation och en ovilja att samarbeta, säger Cecilia och fortsätter:

– Det kan lätt bli missförstånd. Det är lättare för mig att läsa av de gamla. Jag kan förstå vad en grymtning betyder.

 

RUT kan vara räddningen

Kostnaden för att anlita en jobbonär för att hjälpa till är avdragsgill upp till 50 procent. På så sätt behöver det inte bli så dyrt som man kanske kan tro. Även om det är få som känner till den här möjligheten. Även att barnen faktiskt kan ge bort sitt eget RUT-avdrag till sina föräldrar.

– RUT räddar många äldre, säger Cecilia Köster. RUT-avdraget halverar kostnaden. Det gör att många fler kan få den hjälp de behöver.

Många äldre har flyttat från ett större boende till ett mindre. Förhoppningsvis har försäljningen av hus eller lägenhet gett en slant över. Ofta vill de äldre ge pengarna till sina barn. Men barnen vill att deras föräldrar ska ha glädje av dem istället.

– Barnen vill att föräldrarna ska ha det så bra som möjligt. Kan de äldre få lite hjälp av Veteranpoolen, så underlättar det väldigt mycket. Det hjälper även barnen som slipper göra brandkårsutryckningar hela tiden. Det är stressigt för dem också, att behöva åka från jobbet för att hjälpa till med saker, förklarar Cecilia Köster.

 

Det började med ett sommarjobb. Sedan blev det karriär utomlands.

Cecilia Köster växte upp nära Östra sjukhuset i Göteborg. Därför föll det sig naturligt att sommarjobba där.

– Sommarjobbet väckte mitt intresse för vården. Jag blev undersköterska. Sedan studerade jag ekonomi och blev sjukvårdsekonom. Sen blev det barn och utlandskarriär, berättar Cecilia.

Hennes dåvarande man hade delvis vuxit upp utomlands och ville ge sina egna barn samma erfarenhet. År 1986 bar det av till Portugal.

– Vi hade tänkt stanna i tre år, men det blev femton. Först jobbade vi på det nyöppnade svenska handelskontoret. Sedan hamnade vi i fastighetsbranschen. Under tiden uppfostrade vi två döttrar.

 

Driver en hästgård

Båda hennes döttrar hade hästar i Portugal och tävlade under sin uppväxt. När de flyttade hem till Sverige fick hästarna följa med.

– Barnen fick ju lämna kvar alla sina kamrater, så det var viktigt att de fick behålla sin sport. Jag köpte en 1800-talsgård i Skåne, för det var billigare och mer praktiskt än att ha hästarna inackorderade på ett stall.

Det var för 22 år sedan Cecilia köpte gården. Sedan dess har mycket hänt. Hon och döttrarna har utvecklat gården i etapper. Byggt ridbanor, ridhus och stall.

– Drar man upp sina rötter och flyttar till ett annat ställe, som jag har gjort mer än en gång, då klarar man många andra saker också, säger Cecilia Köster.

 

Fler borde prova att jobba efter pension

Efter ett tag tog den äldsta dottern över driften av hästgården. Det gjorde att Cecilia kunde återgå till att jobba inom vården.

– Jag tycker att mötet med människor är fascinerande. Jag gillar att göra skillnad. Jag är inte beredd att släppa det, säger Cecilia Köster.

Hon gick i pension när hon var 66 år. Nästan genast började hon jobba för Veteranpoolen.

– Jag slutade aldrig jobba. De sista åren innan pensionen jobbade jag inom hemtjänsten. Nu är jag 67 och stöttar hemtjänsten via Veteranpoolen. Det är helt annorlunda. Villkoren är mycket bättre. Det är självständigt och jag kan påverka mycket mer.

Cecilia är förvånad att inte fler nappat på att bli jobbonärer för Veteranpoolen.

– Antagligen för att de inte känner till vilka möjligheter som finns hos Veteranpoolen. Du kan ta små uppdrag, du kan ta stora uppdrag. Det är hög självständighet och du har direktkontakt med kunden, säger Cecilia Köster och tillägger:

– Det är ett mångsidigt och roligt jobb. Jag tycker att många fler ska prova det.

 

Bra med en extrainkomst

De som jobbar på Veteranpoolen pratar ofta om arbetsglädjen, att vara behövd och göra nytta. Samtidigt är det ett jobb som ger pengar. Cecilia uppskattar även den biten.

– Pensionen är inte så hög i dag, men kostnaderna ökar hela tiden, så extrainkomsten från Veteranpoolen är en trygghet. Du går ju ner i inkomst när du går i pension. Det är en stor förändring, säger Cecilia.

När intervjun är slut ska Cecilia äta lunch med en god vän från Danmark.

– Vi ska sticka ner till Skanörs hamn och käka lite fisk. Jag är ju från Göteborg och tycker det är gott att äta fisk. Jag saknar det ibland, säger hon.

Vad händer när du själv fyller 90, kommer du anlita Veteranpoolen då?

– Det kommer jag absolut att göra. Man ska inte vara rädd för att be om hjälp. Och på Veteranpoolen kommer det att finnas människor som förstår mig. Jag ringer direkt!

Är jobbonär din grej?
Är jobbonär din grej?

Hos oss kan du som är pensionär välja ut just de uppdrag du tycker låter intressanta. En del uppdrag är udda och oväntade – och en del är alldeles vanliga och trevliga. Som att klippa gräs, bygga en altan eller putsa fönster. Något  för alla!

Fyll i en enkel spontanansökan – inget krångligt CV. Vi följer upp inom en vecka och berättar om lön och svarar på dina frågor. Sedan kan du sova på saken, provjobba om du vill – och bestämma i lugn och ro. Vi hörs!